I boken tas några viktiga grundregler eller principer upp. En av dessa, och kanske den viktigaste, är
the purpose of journalism is to provide people with the information they need to be self-governing
(Kovach, Rosenstiel, 2007:5)
För att klara av detta har författarna listat 10 punkter som lyder enligt följande:
1. Journalism's first obligation is to the truth
2. Its first loyalty is to citizens
3. Its essence is a discipline of verification
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover
5. It must serve as an independent monitor of power
6. It must provide a forum for public criticism and compromise
7. It must strive to make the significant interesting and relevant
8. It must keep the news comprehensive and in proportion
9. Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience
10. Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news
(Kovach, Rosenstiel, 2007:5-6)
Sammanfattat säger dessa regler precis som den första principen att journalistiken är till för medborgarna och för att de skall kunna skapa sig en uppfattning om samhället. Utefter denna uppfattning skall de sedan kunna fatta beslut för att skapa ett drägligt liv. Mer eller mindre.
Gäller detta än i dag? Ja i teorin och idealen skulle jag tro. Men ser man till dagens medialandskap så är vi på väg åt ett annat håll. Allt mer handlar om att få tidningarna att sälja. Vilket är fullt naturligt i ett konkurrensinriktat samhälle. Problemet är inte konkurrensen, problemet är att många går ifrån idealen när de skapar olika tidningsinnehåll. Är inte rubriken helt sann? Nej okej, men den lockar i alla fall läsare. Personen som ser rubriken kommer ju fatta sen, i texten, vad den faktiskt handlade om. Så är det säkert, det enda problemet är att vi i vårt informationsöverflöd sällan läser hela artiklar. Folk läser en rubrik på ett löp, blir chockade och pratar sedan om detta på jobbet. Bra där - tidningen har lyckats med agendasettingen. Fast frågan är om det de diskuterar verkligen är sanningen. Rubriksformuleringen hade säkert förklarat sig i texten - men där är det för sent.
Det pratas mycket om sociala medier idag och deras inverkan på detta. Jag har svårt att se sociala medier som ett medie för journalister. Jag har svårt att se att man tror att allt som står i sociala medier är sanning. En tidning, och det som står däri, tror folk på. Allt som står på Facebook hoppas jag inte att folk tror på. Verkligen inte. Dagens problem är inte så mycket sociala medier, det är snarare att man inte längre litar på sin tidning. Allt oftare hör jag saker som att - jaja, men de skriver alltid något lockande i rubriken, sen när man läser handlar det om något helt annat, så tidningar, nej det läser jag inte. Samma sak gäller internettidningar. Allmänheten börjar tappa förtroende på journalistens arbete och ärlighet. För journalistens grundlighet i sitt faktasökande, för hans eller hennes vilja att presentera sanningen objektivt. Där tror jag den största faran ligger. Trots detta svarar 100 procent av journalisterna att rätt fakta är det allra viktigaste för dem. Att få med rätt fakta (Kovach, Rosenstiel, 2007:36)
Objektiviteten börjar bli ett allt större problem, på så vis att den minskar. Allt fler tidningar eller nyhetskanaler ställer sig på en sida. Utan att direkt presentera sig som "vi är en moderat tidning" eller "vi är en socialdemokratisk tv-kanal." På partipressens tid hade tidningarna klara inriktningar, men de var också tydliga. Folk visste att om de läste en viss tidning skulle den vara mer riktad åt ett visst håll. Objektiviteten har blivit viktig just av den anledningen, om man bara läser olika tidningar som är vinklade åt olika håll får man aldrig riktigt sanningen utan bara olika syn på samma sak. Objektivitet ger en klar bild av en händelse utan värdering. Du får skapa dig en egen uppfattning om saken. Idag smyger vinklingarna på oss utan att vi riktigt märker det förrän det är alldeles uppenbart. Enda problemet är att vi då varit påverkade av det ett tag. Att tro att ett journalistiskt medie är objektivt för att sedan upptäcka att så inte är fallet, skapar inte direkt tillit.
Svårigheten med dagens medielandskap - gammelmedia (tidningar, tv etc) och sociala medier (forum, communities m.m.) - är att skilja på fakta och åsikter. I gammelmedierna är det ganska tydligt. Då har man artiklarna på sina platser och så insändarna och debattartiklarna på sina. I sociala medier kan allt börja som ett reportage eller en nyhetsblänkare. Då är det fakta från en journalist. Sedan fyller någon på med mer fakta, kanske var personen på plats när det hände. Efter det beskriver någon omständigheterna kring det som hände och sedan fyller någon på med en åsikt. Här någonstans börjar det bli rörigt. Vilket är egentligen fakta och vilket är uppfattningar. Vilket är rena åsikter och vad är det som folk hört fast som kanske inte var sant från början? (Kovach, Rosenstiel, 2007:165-167)
Jag tror att vi får vara aktsamma om den "goda journalistiken" när vi börjar blanda in sociala medier i vår nyhetsförmedling. Vi måste hitta ett sätt att verkligen vara tydliga med vad som är bakgrundskollad fakta och vad som är annan typ av information. Om vi inte gör det kommer vi tappa medborgarnas förtroende. Om vi inte har det kommer tidningsförsäljningen minska drastiskt och vi kommer så småningom inte ha några, eller väldigt få, tidningar kvar. Vilket kommer leda till att en av de viktigaste källorna för objektiv information som hjälper invånare att hantera samhället och sina liv, försvinner. Om tidningarna försvinner så försvinner också en pålitlig röst som talar för de svaga och utreder och håller koll på maktpersoner och situationer. (Kovach, Rosenstiel, 2007:140-141) Så länge medborgare har kunskap och insyn kommer ingen våga göra alltför grova inskränkningar på t.ex. mänskliga rättigheter. Men utan tidningen så finns inte de resurserna och inte den rösten. Vem ska då tala om för oss att detta stämmer inte, eller titta här vad den här nya lagen gör med människor. Visst kan vi finna nya medier som journalisterna kan använda sig av, men det spelar ingen roll om etiken och moralen som journalistiken står för, försvinner.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDina reflektioner kring hur konkurrensen gör att man lockar in läsare med allt smaskigare rubriker är intressanta att ta del av. Det är också mycket tänkvärt det du säger om hur rubriken på löpsedlar kommer att få folk som inte läser artikeln att diskutera en fråga utan att ha förstått den rätt, då rubriken kanske inte sanningsenligt förklarade det som artikeln handlar om.
SvaraRaderaJag håller med dig om att det är svårt att se på Facebook som en del av journalistiken. Samtidigt ser jag på sociala medier som något mycket större än Facebook. Även nyhetssiter som Newsmill och Nyhetsverket är en del av sociala medier, liksom forum, bloggar, till och med gammelmedias internetupplagor.
Dina reflektioner kring att objektiviteten inom pressen minskar är också intressanta och tänkvärda. Avsnittet hade vunnit på om du haft med något konkret exempel på detta.
När det gäller de svårigheter vi står inför att skilja mellan fakta och åsikter håller jag helt och fullt med dig. Det blir allt svårare att skilja mellan de två, och en förskjutning sker mot mindre fakta, mer åsikter. Därför tror jag att risken blir allt större att vi framöver kommer att forma våra ståndpunkter utifrån andras åsikter, snarare än fakta.
Sammanfattningsvis var ditt inlägg mycket intressant att ta del av. Du har dessutom lyckats väva in hänvisningar till Elements of Journalism på ett mycket bra sätt. Tack för en trevlig lässtund och lycka till med ditt fortsatta skrivande.
Sociala medier är mycket mer än bara facebook, men som du skriver så är det även svårt för mig att se facebook som den del av journalistiken. Du skriver även att "Allmänheten börjar tappa förtroende på journalistens arbete och ärlighet" det kan jag hålla med om, för den tendensen tycker jag mig också se. Det känns som att tidningarna idag drivs av att hela tiden sälja,sälja och sälja - för att inte dö ut. Det är då jag tror att essensen av journalistens arbete går förlorad, fokus hamnar på något helt annat än det den grävande journalistik som för mig är - god journalistik.
SvaraRaderaDu har lyckats väva in referenser till Elements of journalism på ett mycket bra sätt tycker jag. Ha en skön sommar! / Emelie Röjeskog
Hej,
SvaraRaderaIntressant diskussion om trovärdighet och objektivitet. Jag tror att objektiv nyhetsrapportering är svårt eftersom vi alla har med oss värderingar och erfarenheter som formar vår uppfattning om samhället. Men det är givetvis helt rätt att sträva efter att utmana sina egna förutfattade meningar och jobba mot objektivitet.
Angående sociala medier tycker jag att du avfärdar dessa väl lätt. Visst finns det många möjligheter för seriösa journalister att använda dessa på konstruktiva sätt. Rapporter inifrån Syrien idag sprids via Twitter och gör att vi i omvärlden kan följa vad som händer i ett annars mycket stängt samhälle. Jag tror att källkritik är något som man blir bättre och bättre på för varje generation i och med att man vänjer sig vid det nya medielandskapet.
Sammantaget ett tänkvärt och bra inlägg!
Med vänlig hälsning,
Moa