fredag 16 mars 2012

Blogg B : Etik i medierna

Det här med etik och moral är en svår fråga när det gäller medierna. De har ett ansvar, visserligen formulerat av dem själva men ändå, att informera allmänheten om sanningen. Samtidigt finns det stora problem som handlar om  hur mycket av sanningen man kan säga. Ett annat problem handlar om att tidningarna ska sälja också.

Eftersom så mycket idag handlar om att tidningarna måste sälja tycker jag att det är väldigt bra att de pressetiska reglerna finns. Det handlar om att pressen ska tala om sanningen, vara korrekta i det de trycker, respektera den personliga integriteten, vara försiktig med namn och bildpublicering samt höra båda sidor. Helt enkelt ge en så objektiv och sanningsenlig bild som möjligt. Dessa 5 regler kan ni hitta på www.po.se under pressetiska regler. Jag har även läst i "The elements of journalism" av Bill Kovach och Tom Rosenstiel och där skriver de såhär:

"1. Journalism's first obligation is to the truth
2. Its first loyalty is to citizens
3. Its essence is a discipline of verification
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover
5. It must serve as an independent monitor of power
6. It must provide a forum for public criticism and compromise
7. It must strive to make the significant interesting and relevant
8. It must keep the news comprehensive and in proportion
9. Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience.
10. Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news."

Kovach, Rosenstiel The elements of journalism (2007) s. 5-6


Sammantaget skall medierna arbeta för att informera människan så att hon/han får tillräckligt mycket information för att klara av vardagen och besluten hon/han tvingas fatta. Mer eller mindre i alla fall.

I podcasten Medierna 2009-01-31 (http://sverigesradio.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795&date=2009-01-31) diskuteras ett fall från 2008 där en homosexuell man mördats. De misstänkta var två män, 15 och 17 år gamla. De bodde i Malmö och var båda aktiva inom Islam. Frågan som diskuteras är hur mycket information som skall presenteras angående de misstänktas religion och trosuppfattning.

Detta är en mycket viktig diskussion och en mycket svår sådan. Inte bara i detta fallet, utan även när det gäller till exempel mordet på Engla 2008 och många fler. Skall namn presenteras på misstänkta? En del medieforskare menar detta, för att det då skulle 1. gå att gripa dem snabbare och 2. Människan i allmänhet skulle kunna skydda sig själv bättre. Jag tror att det i mångt och mycket är sant, personen skulle säkert kunna gripas snabbare när hjälp kunde fås från allmänheten och kanske kunde vi även skydda oss bättre mot personen som namnges. Men vad händer om den misstänkte inte är den skyldige? Det är ju faktiskt "bara" misstänkta vi pratar om. Även om vår poliskår jobbar hårt med att hitta den skyldiga/e så vet man inte om personen är skyldig förrän man har bevis. Att lägga ut namn och bild på någon som är dömd kan även det diskuteras, men detta är ändå allmänna handlingar. Domslut är allmänna, i de allra flesta fall, och kan därför läsas av alla. Att däremot publicera så tydliga och utpekande uppgifter på misstänkta tycker jag är fel. Om det visar sig att de hade fel person, det var inte han/hon som var skyldig, då har personen redan pekats ut av tidningar och bloggar. Visst kan man i efterhand skriva, oj vi hade fel. Men alla som på något vis arbetat med eller studerat medierna och deras effekter vet att den bilden inte är särskilt lätt att tvätta bort.

I podcasten diskuteras även om man ska publicera de misstänktas tro. I detta fall med en homosexuell man blev det stor uppståndelse då det visade sig att de båda misstänkta var islamister och att de inte såg med blida ögon på homosexuella. Att detta skulle vara ett hatbrott var ren spekulation, när åklagaren fick frågan avvisade han detta direkt. Det fanns inget som specifikt tydde på att det var hatbrott. Ja det kunde varit det, men det kunde också inte varit det. De misstänkta kan ha haft en annan agenda, eller ingen alls. Kanske hände det bara. I det läget, när det började skrivas på internet, i bloggar och även i den del av medierna så visste ingen vad det var som hänt när den homosexuella 26-åringen mördades mer än att en kniv använts.

Frågan är om inte detta snarare riskerar att skapa större klyftor i samhället. Det handlar inte om att medierna tar ställning för eller emot hatbrott, det handlar om att när de har ett ansvar att tala om sanningen för allmänheten, när de har ansvar att ge en korrekt bild till mänskligheten ger de oss spekulationer.

Frågan om sexuell läggning, namn, ålder, bild, religiositet etc ska publiceras är svår, det är en balansgång. För att skapa en korrekt bild av en av de misstänkta innefattar det att berätta att han var islamist, uttrycktes det i podcasten. Kanske, kanske inte, det vet ingen mer än de journalister som hade all fakta, den stora bilden, men att göra det till en stor grej, att lägga fokus på det, när inget tydde på att det var ett hatbrott. Det hade varit fel, anser jag.

Summa sumarum så anser jag att det är en väldigt svår fråga och kommer fortsätta vara det. Jag tror att den kommer skapa stor debatt så fort den tas upp. Jag tror också på att medierna har en skyldighet till oss människor att ge oss den korrekta bilden och att ge oss redskapen vi behöver för att klara av vardagen. Om de skulle trycka personliga uppgifter om en misstänkt som sedan visat sig inte vara skyldig. Då har de inte hjälpt honom/henne att klara av sin vardag, snarare tvärtom. Finns det någon som måste stå på den lilla människans sida så är det medierna, det är också ofta det de själva uttrycker att de gör. Hade det kunnat hjälpa övriga människor i samhället att publicera namnet på den skydlige/a tidigare. Ja möjligen, men innan vi vet att han/hon är skyldig så kan vi inte riskera att dra ett oskyldigt namn i smutsen.

Det är även en del av mediernas jobb att kritiskt granska makthavare. Skall man vara kritiskt granskande är det också oerhört viktigt att vara korrekt och sanningsenlig. Även här bör man tänka med problematiken - och om vi har fel, vad händer med personen då? Går det att återupprätta personens rykte? Medierna får inte vara rädda för att granska och publicera sanningar, även om det är om kända eller mäktiga personer, men det är viktigt att det är just sanningar.

Det är mycket svåra frågor och det här är bara min reaktion på det jag har hört och läst inför denna uppgiften. Kanske har jag missat någon viktig aspekt som just du anser inte kan förbigås - lägg in en kommentar. Man lär så länge man lever.